Categories
Bild Ord

Artikeln

soffa

Detta unika foto togs från vår forskningsfarkost, SNUS-15*, när vi passerade grannplaneten Nedro-J på väg till ett långväga rutinuppdrag för Galaxmäteriet. Och denna isolerade planet, på vilken ingen jordbo hittills tillåtits landning, har som vi ju vet annars aldrig gjort väsen av sig eller ens skickat ut något objekt utanför sin egna atmosfär, minst av allt en överdimensionerad grön tygsoffa. Vi har helt enkelt bara antagit att de ännu inte lyckats utveckla sin vetenskap och teknik till rymdfärdsstadiet, och länge visste vi inte hur vi skulle kunna förklara det absurda fenomen vi hade fått bevittna. Många var de som vägrade tro på oss, trots föreliggande fotografiska bevis. Det finns ju Photoshop sa vissa, trots att de mycket väl visste att jakten på dess krämiga ettor och nollor för vissa människors giriga rekreationssyften för länge sedan utrotat den absolut sista instansen av hela programsläktet Adobe.

Fotot cirkulerade länge oförklarat i såväl vetenskapliga publikationer som sensationsblaskor innan en viss Dr. Flycht, professor i nedrologi, kunde berätta om relevanta fynd från vår planets intensiva soniska spionage på nedronerna. Universumitetets nedrosonaroskop, eller ”ljudsugen” som den lite sladdrigt brukade kallas, den gigantiska hypertratten som oftast bara kunde suga in ett oförståeligt kaos av nedriska röster och läten, hade nu lyckats snappa upp en hel radiodokumentär från en radio som lämnats på över den nedriga natten, medan de flesta nedrianer sov sin nedrotiska sömn och tystnaden i övrigt var stilla spridd.

Och såhär ordade dokumentärens berättare, i det nedriotiskt ljudande tungomålet:

En gång om livet de lämnar oss alla,
då månmannen börjar bevandra vårt klot,
Systerstyret, det högmajestätiska,
greppar de pentagrammatiska sköldarna,
reflekterar fraktalerna i Nedro Spegel,
det bränsle som lyfter dem ovan
på fartyget Soffa Soffarum.

Därovan de möter ett okrönt orakel,
nämligen tant Astrid Asteroid,
hon låter så Systrarna lösgöra sig
från hela vår kvantiska dödsdimension,
så de kan förvandlas till tankemarsan
som sänker sig över vår värld
och allt som var paj blevo gott.

Vi har på grund av dessa nya uppgifter nu även beslutat att här visa tidigare opublicerade fotografier som togs bara minuter efter den numera välkända bilden här ovan, foton som tydligt visar effekten av dokumentärens beskrivningar, och som vi tidigare inte vågat offentliggöra av rädsla för panik hos mänskligheten, kollaps av vår rådande vetenskapliga tradition, eller helt enkelt än högre nivåer av allmän misstro mot vår verksamhet. Men sanningen måste fram till slut, och följande var den otroliga syn vi den dagen fick iaktta:

mena

Nu återstår bara att se vad detta kommer att ha för betydelse för vår syn på exakt allt som existerar.

* Svenskt Namngivet UniversumSkepp 15.
Categories
Bild Ord

Fotot

(klicka bild för större)

stol

Ur ett tryckt och trivsamt möte
jag, kartong, i fåtöljs sköte
vi åtföljs allt i livets bröte
och snart eller hur blev man exempelvis,
vis på exempel, exempelvis detta:
Här hur vi vandrar vår vanliga väg
rakt genom solljusets slamrande hetta
och se hur vi dunsat oss in i ett Hinder
(ett plötsligplacerandets arbetesbord)
som skymmer oss Budskapets veliga tecken
(den skylten med siffror, nåt enstaka ord)
Pilen med Riktning det enda som syns –
jaa ditåt, dit måste vi, där finns ny kartong,
där bortom det svåra, där inunder skuggan
men föga är hjälpen av slit eller sång.
Om bara få vara en låda som Aktas
med lock, blå, få läsa mitt pris –
då hade jag troligen aldrig igen
haft en svår psykologisk kris.
Categories
Ord

En pinsam historia

Mannen som lite överentusiastiskt vinkade av Terry på perrongen var inte hans farsa, inte hans brorsa, ingen slags vän, ovän eller någon som tidigare alls medverkat i hans halvtråkiga liv på något sätt. Han visste inte ens vad mannen hette. Ändå upplevde han en inte helt obetydlig dos nedstämdhet medan köttet hans anslöt triceps till axelmuskel för att hysta upp den tunga presentfyllda resväskan i det lilla utrymmet mellan toaletten och nästa vagn, effektivt hindrande den lilla mängd gångtrafik som samtidigt pågick. Man log lite överseende åt varandra innan Terry fortsatte tränga sig fram till korrekt numrerad sits, med väskan som plog klöv han sig fram där mellan stolsraderna mot utnämnd plats i tillvaron de närmsta timmarna. Han var tvungen att använda sig av en ännu större koalition kontinenter i kroppskartan för att lyckas muskla upp väskan på takhyllan, men sedan fick han äntligen sätta sig ner och vila de ilande mössen i armarna.
    Fönsterplats. Terry tittade rakt ut igenom det föremål som gett platsen sitt namn och höjda nivå av ostörbarhet. Jodå, mannen stod fortfarande där på perrongen, en bit bort, stirrade med en sökande blick mot tågvagnen, men Terry misstänkte att han nu nog mest bara observerade optiska fenomen, typ reflektioner och refraktioner, i fönstrens yta. Han vinkade ändå lite svajigt och försiktigt inifrån kupén, halvt osynligt vid fönsterkanten, men fick bara väntad icke-respons tillbaka. Han stirrade ner mot stolsryggen framför sig istället, fingrade i färdigbläddrade tidningar och förberedde sig mentalt på att aldrig se mannen igen, trots allt inte tänka på honom, vilket såklart bara ledde till att han gick igenom hela deras möte i huvudet igen.

Categories
Bild Ord

En bild och så några dikter

(klicka bild för större)

Sent

This my shit

Det kostar att vrida sig rätt,
men det är gratis att vackla –
Rekordstark aprilcigarett,
min demokratiska fackla.

※※※

Bödeln med bölden, och barnen

Bödeln med bölden
smeker sin gladaste yxa,
tittar mot vinterns vita.

Solig snö i hans blå ögon,
sölig snor i deras näsor,
barnen som väntar i kö.

De ler mot varandra,
skrattar och viftar,
barnen och bödeln.

Och bölden pulserar,
i pauserna mellan
de flabbande huggen.

※※※

Två frågor med svar

F: Behöver det ens sägas?
S: Öööööh, det bestämmer jag, inte du.
F: Behöver det sägas mer?
S: Ja.

※※※

Plus minus troll

Låg där i det glada gräset, glittrande
runtom: tumlande humlor, sommarsamlande
kände i vinden, en vandrande ande
rev upp vårat trevande tvivel på livet
vi tänkte det finns så pass mycket ändå
en likadan tanke hos oss båda två
samtidigt visste vi, otympligt små
runtom: mumlande summor, molnomvandlare
skogarnas minsta gemensamma hämnare
en spricka i himlen betyder ett ufo
& där ungefär batteridog min ipod.

※※※

Ett Palindrom

Anrop: ”Partikeln, lek i trapporna!”

※※※

Ruter slem

Tag spjärn, tag spjärn
mot doktorns stjärt
nä fan nu kör vi
cool fan grej alltså
hibango hibango
sprätta inte upp alla galna fisgrisar eller deras gympadojsingar varken
alltså möglet i muren
nä men:
under alla ägodelar finns en liten brasa;
ta dig i den.
TAREJIREN fan
tapirerna skvätter sin ögonpasta över hela jävla Anderna alltså!!
antiklimaximera dina tillgångar
som en eksemsalva över hela mänskligheten
vahetere över alla knoppriga torra svulstgårdar på hudguden
-de är knapriga också#-
sammanfatta sitt sammelsurium
som den sinnessjukt pinsamma grabbhalvan
kommer ni ihåg
stod där och hörnmumlar, äckligt fet och fattig
han är min kompis och din
jajamensan hela Sveriges kompis
hans kram var visst som en kudde av Buddha och Gandhi
av hela deras tjocka smala köttelikött
äh ta det lugnt nu ingen fara
månen och solen gör det de vill än:
ett enda långt fortfarande runt sina ingentingestar
som hingstar som drömmer om drumlande drömmar
där alla är en som är alla
en tralla som gnider en fralla
näää vi ska inte gå dit
men vi kommer ändå tillbaka
därifrån –
slutkläm.

Categories
Bild Ord

Omslag, och fyra recensioner, till en ännu oskriven bok.

Här har vi en herregud vilken prillig bok, tycker jag iaf. Jag fattar inte vad den handlar om riktigt, men den börjar med att man hittar en ny sorts människa i några ödsliga berg långt bort, han ser ut som en enda stor mage, fast med ben och ögon, man säger att han är en ”Magman”, och man hittar till slut ett helt samhälle med dessa magmän inuti en outforskad vulkan, det visar sig att de var födda ur magman någon gång i tidernas begynnelse, och de kan fortfarande tala magmans språk. Magman säger att den ber om ursäkt för att den en gång i tiden hårdnade till och sedan gömde sig bakom sitt skal under ett bråk med sin flickvän solen. Den ångrar att den blev så svår att ha att göra med och försvann in i sig själv så länge, och inser nu att ett sådant beteende inte löser någonting. Magman vill nu be om förlåtelse till solen, och hoppas att hon fortfarande är så varm som hon en gång brukade vara, och att de kan återförenas nu när han vill släppa sitt skal igen. Detta var vad magman bad magmannen om hjälp med, han som hittades av människorna när han skulle ner och kontakta dem för första gången någonsin för att i sin tur fråga dem om vad man skulle ta sig till med magmans önskningar. Resten av boken handlar om hur man försöker att, samtidigt som man ljuger för solen om allt detta, också hålla dessa lögner hemliga för magman och få honom att fortsätta må dåligt genom att säga att solen fortfarande hatar honom, så att han ska fortsätta hålla sig inuti sitt skal och inte ta sig ut och förinta hela mänskligheten i sitt brinnande inre inferno. Jag ska inte avslöja hur det slutar, men den får fem solar av fem trots att jag knappt fattade någonting, lol!

/Bokelibokbloggelisen

”Magmans minnen”, oj oj oj vilken bok, säger jag bara! Kan någon låta bli att beröras och förundras av insikterna, ansiktena, det tomma pratet, stumma hatet, de svettiga lögnerna i dess käftlika sidsvall? Detta svalg kommer att sluka din tanke och slicka rent dina smaklökar, så att du inte kan förstå hur du alls trodde dig haft smak innan! Bortom genrer gör den upp med alla berättelser du någonsin hört, och höftar fram en bländande ny som troligtvis är den enda som för all framtid kommer att behövas. Henrik Duvelle, en totalt okänd förmåga, grabbar hela det stela språket i den skabbiga svansen, daskar det till döds, och luktar fram en helt ny renässans ur den helt nya rena näsans dolda doftkarta. Denna annars erkänt iskalla kritiker är helt rackabajsarns golvad, kan jag knasarns lova. Och betyg är minst sagt meningslösa för detta äntliga avslut på litteraturens letande.

/Grådagens Nyheters kultursida

+++++/+++++

/A photonblade

Fan varen sög den hä fuljävla boken.

/Norrländska Specialdomekraften