Slutet av en kompis

Du glömde du tjata
Vi var hungrig, ville inte lyssna
Konsum var stängt el. hade slut på potions
Men du ville så gärna berätta, kom
Ihåg det
Nuförtiden fåru det å låta som om man
Bara ville det så jävla mycket ur dig
Men det skavde lite när du skrev det va
Om din tid som avlönad flanör
Längs “blixtbeströdda stigar”, omskrivna så
Du “vandrade slött,
Lämnad i skrällarna
Med de skrämda lämlarna
Som stela berikade dikena”
Fast sanningen var
Det fanns ingen kvar
När Konsumparkeringens pölar
Tekniskt sett speglade sulorna
Då du gick för att bli din belöning.

This entry was posted in Ord and tagged , , , . Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.