Två-tre delar

-0-

Vi pratar
du pratar,
bra pratat!
Jag pratar
jag ljuger
en bit där i mitten,
bra ljuget!
Du märkte det
nästan direkt
men sa inget,
bra avvägt!

(Men om sanningen ska fram har
den två-tre delar:

-1-

Jag känner inte igen alla mina familjer om natten
däremellan finns en vandrande gräns
den loggas på min karta men den laggar
är man väl där på plats är den tiden ute och går vidare
mot de sista utvägarna som viskar i skymundan
om de fegaste avslutens axel mot golvet
måla måla Torne träsk

-2-

man lär sig spika endast genom att hamra
man skär sig mot en omgivning endast genom att vika undan för den innersta
resultaträkningen
man räds endast genom att vägra falla ur trans

-3-

Flimra inte trapetsvilt över jämmerlämningarna, verka inte
andetagen. Hur färskt kan dessa
tejpade lasson gestaltas?
De nyss levande sträcker sig. I en bok, i en lugn ugn.)

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Om Procimex, på vers

Hit, på så kallat celebert besök,
    kom oanmält dessa små krypen
och när de först siktades i vårat kök
    höjde vi alltid volymen,
men tjänstemän från ett konkursföretag
    sålde då ut sina lediga dagar
för att, med hjälp av kanyl och behag,
    fylla de svultna,
      till stackarna hörande,
        krypens granitstämda magar.

De flesta som haft eller sett dessa kryp
    mest putsa dem bara, i blindo
lite på skoj, med en tom attityd
    de fortsätter blästra sitt lingo,
för utan att klocka cisternernas brus,
    lärde vi oss, på en sovande radar
kan man misstolka det darrande sus
    som katternas brum
      som syrsornas språk
        när faktiskt det är deras tänkande tunga
          som endast kan matas ur spadar.

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Stridsskri

Kom ikapp, komikapp
Vi vänder där mesyrer förfalskas,
vårt avlånga beslut
skall utvärtes trilska.
Kallbrand för all framtid
Stelkramp i fel lampfot
Mordbrand där ord landar

Lås mig upp, låsmigupp
Kolvarna klättrar kring midjan
strö mig ombord,
porösa kamrat.
Min senantika semantik
Min vedervärdiga vädervardag
Min elastiska stelaste tik

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Slutet av en kompis

Du glömde du tjata
Vi var hungrig, ville inte lyssna
Konsum var stängt el. hade slut på potions
Men du ville så gärna berätta, kom
Ihåg det
Nuförtiden fåru det å låta som om man
Bara ville det så jävla mycket ur dig
Men det skavde lite när du skrev det va
Om din tid som avlönad flanör
Längs “blixtbeströdda stigar”, omskrivna så
Du “vandrade slött,
Lämnad i skrällarna
Med de skrämda lämlarna
Som stela berikade dikena”
Fast sanningen var
Det fanns ingen kvar
När Konsumparkeringens pölar
Tekniskt sett speglade sulorna
Då du gick för att bli din belöning.

Posted in Ord | Tagged , , , | Leave a comment

Den mörka skuldens upplösning

En mörk skuld av gurka
glöms bort i septembernas solar
En ostädad ögonvrå
där fasadernas skamlösa skuggor
blir fåglar som skuggar varann,
                            driver varandra
                            till svanvett,
detta skugghjul
gröper en superfåra i soliga sekunders
                    flyktiga diktat.

Årets sista skinn suger ännu blick
välkommen hem, min miljonte synaps

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Tankspriddarens ord

Sprid en väldoft –
ingen häldoft

Sprid en stämning –
ingen hämning

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Ljuset var en äcklig äcklig kon

Det fanns en tvistande hök
de var den, ofta.

De hade inte den, höll inte den,
samsades inte om att räkna den,
föll inte när den sjönk i värde.

Men
någotsånär höll den ihop,
någotsånär höll de ihop.

Det var nog deras enda riktiga korrelation,
men den räckte för att
lysa upp
        en hel stad (storlek: Gbg)
        en liten by (storlek: Muodos)
    + mitt sovrum.

Ljuset var en äcklig äcklig kon.

        Tack äckliga äckliga kon
        för att jag ser
        vad jag diskar
    och inte skär mig
        på något vasst.

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Det Logotypiska Tänkandet

Det logotypiska tänkandet:

– farbart
– morbart
– omorbidt
– amorbidé
– omorganiskt
– minst sagt begripligt!
– mer el. mindre griplikt

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Ansikten senare

I blandsaft jag döptes, drunknade nästan
och trettio ansikten senare
öppnar man inte min låda,
den som innehåller renskrivna inköpslistor
som ser in i framtiden:
förbrukningsvaror,
vardagsbetraktelser.

Det gjorde visst ont när jag slutade prata
för tre långa ansikten sen,
ur dem rinner visst inte längre
fram något restkoncentrat,
och dessa konstipationsteorier
lyssnar som helst ingen på.
Man drunknar bestämt bara nästan.

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Sväva snatta rämna

Sväva i ovissen eter
taktfast bepansrad, men olust
snatta.inte.min.rekyl
ämna & ämna tills man rämna
här tog nog Slut sina lunchrast

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Frågmjöl

Bräddarnas koppel –
hur långt ska det räcka?
“Ett varv runt megafonbordet.”

Om man adderar
skarvarnas sträcka,
haffar man sistaste ordet?

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Den kliniska undersökningen

I allas mun fanns något tovigt
man tog det för givet ibland
månludd i glasburkars hyllor
inunder klinikernas blå nikotinbård

Personalen är stressad och tryckt
som jag!
och läkarn är alltid på flykt
som jag!!

I darret på rösten en maska
som stickas längs avig och rät
allt tas om hand, vibrationsfritt
här säljer de tappade trådar på fat

Kirurgerna famlar helt lamplöst
som jag!!!
en pillervagn blir framåt krampföst
som jag!!!!

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

“Spettet som vräker”

Vädret, a.k.a “Spettet som vräker”
försvinner sakta närmare
en virvelstorm utav ransoner
feltolkas ‘mulen istapp’,
säljs av Siaglass som rekonstruktion –
blir ingen större hit.

Jag minns mina otrogna kunder
de flesta knappt underverksamma
jag minns glassen plockas ur disken
efter en riskkalkylering
jag minns hennes färd mot min kassa
betalningen gassar i blicken

som simmar i förväg,
stormstegrande som utomhuset,
när priset spikar henne bort, intill mig
och plötsligt vi fortsätter fastna
inuti kommande stormars oreparerade ögon.

Det ensamma vädret blir aldrig ensammare,
en stammare mötte sin stannare.

Posted in Ord | Tagged , , , | Leave a comment

Oj ett apanage

Oj ett apanage, vilken överraskning,
när blev jag kungen av Sverige?
Oavsett bagage i min öde fästning
sakta framsjungen ur berget,
sakta omsmakad i märgen.

Var kan jag gömma mitt svin?

“Tag först på er egen likmask,
hjälp därefter andra.”

Posted in Ord | Tagged , , | Leave a comment

Han som stod där det fladdrade i läpparna

Den tvinnade blåsten
omorganiseras av hårets korridorer,
samlandet bryter upp i kaskader
på hans panna
där han hukar,
recenserad av döden,
försöker lokalisera marken
och hoppas att det inte redan är gjort.

Posted in Ord | Tagged , , , | Leave a comment