Det är ju fortfarande bara några månader sedan vi fick höra talas om detta banbrytande band, denna tidigare helt okända svenska moll-och-durkraft, och många är de som fortfarande inte fått sig nyset om dem, så jag tänkte nu här sprida vidare ordet och faktiskt posta hela deras diskografi, inklusive exklusiva bilder på skivomslagen. Ska även ge en kort historik och biografi, den kommer här:
På grund av den hårda svenska isoleringen och utstötandet av Gotland under nästan hela 1800-talet, och fram till tidigt 1900-tal (vilket, om man ser förbi den officiella förklaringen, verkar ha berott på att Sverige var ett fattigt, smutsigt och jävligt land under denna tid, och man orkade till slut inte med att lyssna på gotlänningarnas glada dialekt, vilken skar likt livligt gurglande bebisjoller i en döende diktators håriga hörselgångar), skapades på denna urminnes ö en helt separat kultur, där man sökte efter annat att lyssna och tro på än statsministrar och bondepraktikor. Man byggde så av sina raukar en Stonehenge-liknande formation, ett sorts tempel, på ett fält mitt på ön, och genom sina musikaliska ceremonier varje veckoslut lyckades man till slut, runt början av 1900-talet, få kontakt med svävande idémoln som ännu inte skulle användas på länge, på mer än ett halvt sekel faktiskt.
Man fick kontakt med krautrockens födelse. Invånarna fick nu visuella och ljudliga visioner av konstiga platta stränginstrument, långhåriga skäggiga människor i mörka tyska efterkrigsstäder, och svarta magiska cirklar med ljud i, inuti dekorerade kvadratiska pappersfickor. Man började nu försöka konstruera replikor av dessa ting, förhäxade av de visionära bilderna och ljuden av Faust, Neu!, Amon Düül, Can och Cluster, som fastnaglat sig i deras svikna sinnen.
Till slut hade man, med hjälp av den blixtrande naturkraften i raukarna, lyckats bygga egna versioner av elgitarrer, förstärkare, trumset, analogsyntar och näsflöjter, till denna deras egna helt geniala version av denna musik, en sorts unik genre som en recensentkollega nyligen dubbade “raukrock”. Man skapade bandet Ekivok, som fungerade likt ett skapande kollektiv för öns musikmagiker. Man lyckades till och med etsa in det skapade ljudet med hjälp av små små raukflisor in i gotlandsrussens skinn, medan de var på sommarbete. Skinnet garvades sedan, och härdades till hårda runda skivor som man placerade i heliga dekorerade pappersfickor, att spela upp i hastigheten 33 1/3 varv per minut vid de sakrala ceremonierna.
I kaoset runt och efter första världskriget glömdes Gotlandsisoleringen bort av svenska staten, alla var ändå glada swingpjattar nu, Gotlandstungan var förlåten, och ända tills för några månader sedan, då dessa mystiska hårda och spiralspårade läderskivor plötsligt hittades i en gammal stenstuga ute på ett gotländskt fält, hade alla utom några få av de äldsta (vilka nu intervjuats för att få reda på denna osannolika historia) helt glömt bort denna helt bortglömda del av Sveriges kulturhistoria.
Så, varsågoda, Ekivoks hela diskografi:
Ekivok – s/t (1908)
1 De snyftande mynningarna (18:41)
2 Hudfadern (2:25)
3 Kung Kloss möter Örongloben (4:30)
4 Feotap Gauntimum (8:42)
5 Ljusets fastighet (9:59)
Ekivok – Kranemas (1910)
1 Kranemas (23:02)
2 Den omjöliga degens dag (0:45)
3 Falskslafs (2:05)
4 Myskoxe, myskoxe, vektorisera oss ekorrsaft! (2:04)
5 Knivpolka (3:11)
6 Farstubarnet slumrar (0:21)
7 När jag tar dig i mina armar lossnar dom (2:51)
8 Gösta Panique (3:10)
9 Egypten är ett land där man stansar mango (1:10)
10 Apparatus teatral (8:37)
11 Gelatinamerika (2:38)
Ekivok – Kranemas 2 (1913)
1 Hosta mig polyper, baby (3:33)
2 Månljud öfver Bottenhavet (0:15)
3 Omomo amamas, mitt monstrum vill kramas (6:12)
4 Midnattsstol (8:50)
5 Hic Fratu 1 (5:40)
6 Hic Fratu 2 (7:34)
7 Kranemas (igen) (13:12)