Categories
Ord

Ifrågaplastsättarpåsen bakomst fantomsommarängen

Man började ifrågasätta vad man hade gjort. Problemet var att ingen sedan slutade ifrågasätta. “Hur många orosmoment får plats i ett orosmoln?” var en av frågorna man satte i påsen. Påsen var snart helt och hållet ifrågasatt, men ingen slutade ifrågasätta som sagt, så att dess ytskikt snart slutade vara helt och hålet tog plats och blev bara större och större, tog plast ur sin omgivning som var påsens ytskikt som var plast, det var en plastpåse. Nu när ifrågasatsen rann ut ur påsen började man sakta tycka att det var äckligt men man kunde bara inte sluta, ingen kom ens längre ihåg att man börjat och då fanns det ju ingen mening i att sluta och om det inte fanns någon mening fanns det ju inte heller något slut på meningen utan bara en mängd ord, bisatser, kommatecken som bara rann på utan mening: ifrågasatser som flödade ur en växande hålighet (The Vexing Holiness), men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m.