Kamerans brännvidd
Varuflödet snart maximerat
vi talade aldrig om de som bakade våra bullar
vi nötte aldrig fram den undre världen ur köksmattan
gamla dystokrater filmade liv i allt vi sa
det var aldrig fråga om att spola tillbaka
pausade man trilskade den uråldriga maskinen i massmodig tystnad
hur kunde den vara så tillverkad av trä
hur väckte man liv i dystokraten som sakta tynade fram ur två krukor
medan han samtidigt dog på pappabänken där resten satt
aldrig fick man grepp om hur många de faktiskt var
hade de blanketter var de värdelöst ifyllda
kunde man få sämre information om domedagsläget
all sarkasm blev en falsk orgasm
och åt vi inte efterrätterna lite snabbare efteråt
vaktades vi inte i en lite stramare omkrets
det var aldrig så att man märkte det oavsett inköpslista
oavsett sällsynta ingredienser från specialistbutiker i annan kommun
oavsett hur brutna fartgränserna blev på vägen dit
sändes det ens och på vilken kanal
tänk om man till slut hittade frekvensen i mullret
och kunde få se sig själv dödifrån