Categories
Ord

VGMNMGG del 5: Ledningen utnämner en vetenskapsman (Alright rocknroooll! GBV! GBV! GBV!)

Påhittad prolog


Ledningarna var ibland fulla med röster som pratade över och om varandra. Det handlade om telefonledningar kablar datalinjer av en massa olika slag. Nergrävda hela vägen under Atlanten eller att de fortfarande hängde på stolpar långt borta i skogsmörkren och ibland kortslöts av snön så att byarna fick dåligt internet.

Det var ofta ett enda stort mummel och krångligt att veta ibland var i alla dessa ledningar man skulle lyssna när man inte riktigt visste vad man skulle göra. Vilka som kunde leda åt något vettigt håll.

Många av dessa ledningar var mer eller mindre påhittade. Eller egentligen var de ju alla det, men det var inget man tänkte så mycket på bara man kunde prata med varandra genom dem. Det fanns några som var helt och hållet påhittade, vilket vissa tyckte var rätt onödigt men andra tyckte var bra eftersom det redan fanns för mycket påhittat som mest var dåligt. Man borde i så fall kunna hitta på bättre saker tänkte de sig. Och då kunde det vara bra med ställen att testa saker på. Känna efter lite vilka påhitt som kunde vara bättre än de dåliga, vilka det vore bra om de var riktiga – alltså riktades någonstans.

En av dessa ledningar har skymtat förbi i bakgrunden av denna följetong. De kan ibland vara ganska svåra att hitta fram till, dessa ledningar, just för att de är helt påhittade. De har t ex ingen hemsida där adress till ett huvudkontor står, det finns inga kontaktformulär osv. Men vi kan säga att denna ledning ibland skickar ut nyhetsbrev för att informera sina medlemmar om vad som händer där inom organisationen. Dessa nyhetsbrev skriver man lite på låtsas, dels eftersom organisationens fält hanterar just kopplingarna mellan det som är på låtsas och det som är på riktigt, men dels lite också för att gömma sig för de där som inte är med i leken – de som enbart bryr sig om sådant som för tillfället är på riktigt och inte kan tänka sig något annat.

Till detta avsnitt har regissören fått sig levererat ett fotografi, utan några instruktioner eller något annat mer än att på baksidan står det skrivet med en svart 0,5mm-tuschpenna i skrivstil: ”Huvudkontoret”. Regissören får helt enkelt anta att det gäller denna ledningens huvudkontor och att det är en bild de i så fall säkert har skickat över för att dra handlingen vidare. Men för att ändå inte avslöja alldeles för mycket innehåller fotot inga människor, ingen personal – det verkar vara taget efter stängning, ett fotografi av ett mänskligt öde kontorslandskap.