Vad gör man inte för att
vända sina ådror?
Man tappar dem
kring fotfästet
Man karvar i obehöriga
dörrars trösklar
Man fattar krafttag
om kritorna
Du – fattar – fan
ing – en – ting
kan man säga
till övers
Man vinklar sin väst
rätt våldsamt
Man mäter flaskan
med det simmande ljuset
som sprider en beklaglig doft
tills allt är dödsdumt.
Tag: ord
Categories
En midsommarnattsmardröm
Mina magiska tricks/min tragiska mix
Musslan med tjäderrns namn
kompenserar bordets grovgöra
ge mig material hundra
jag hade nog ofta kunnat väska en rekordtid
det regnade vrister
vräkte fan lätt ner
※※※
Släktens bräckta blod
I en mastig sal, deras urgamla, där ensam var hon
fönande hår i en hörnfull av molltolerans
och tapeterna värkte fram sina blågeometriska ådror
i vålnadsbolagets vridbara monsterpassning
Hon diskuterade släktens bräckta blod med spegeln
deras enda vanvördiga brist inuti kretsen,
det enda aldrig möjligt sagda i själatömningens ritual
som kretsen benämnt “SIFO-undersökning”
Hon visste om straffet för att ännu äga något osagt
hon kände även straffet för det bräckta blodet
(blod som bara har liten kontakt med de stora
världshaven av vanligt liv, men desto större inflöde
av de inre belägna sårigheterna)
hon vägde dem mot varann, såsom varje kväll
Den förödande piskan mot de förökande brutna blickarna
Categories
Densitetris
Sjuklingens variga vardag
Det var en illaluktande lämning av tjafs mellan ögonen och fåglarne där utevid.
Och fönstretade emot, som en sjukhusbrits emellan, en frivollig undersökning av
denna förhårdnad av luftens genomskinlighet, enligt diagnosticismen världslig men
baltisk. Doktorns avhändlingar hade skrivit på pappret om hur det stela i glaset var
materian och själen var genomskinligheten som sitter fast därinne. Ett förluftsvidrigt
tremolomoln flöt sakta furby därute på några coola powerchords, palm muted.
※※※
Höstkorv & kämpe
Höstkorvens dyraste dregel,
kom positionen hitåt.
och hösten började darra:
“kom ponera en hitlåt”.
Intvålat kaxig och helfin,
i ringen mot en som är delfin.
En delfinal till upp mot toppen,
det blöder i löddret på kroppen.
※※※
En grav i gungning
Om de gnidiga tankiljonernas hemlösa koncentrat
började frasigt skvalpa i skelettets hjärnhåla,
bilda kristalldeg ur ögonens kavitaliteter
som pressas ut som gnisterband
där längderna blir till veckor
så grunden tappar fokus,
marken hafsar sig när
tankegrusets sprak
blev ögonbajs
som svällde
och välte
de döa
åter
se.
Categories
Valsångens böjning
valsång
valsånger
valsångest
Valsångester¹
¹ Valsån är belägen i Dystra Väteland, där dessa kända gester används för att förhindra åns vattenhämtande övergångar som ofta bedrivs av omgivningens vanligt förekommande ordspråkstakar (se -kstaque, Oordsprå).
Man började ifrågasätta vad man hade gjort. Problemet var att ingen sedan slutade ifrågasätta. “Hur många orosmoment får plats i ett orosmoln?” var en av frågorna man satte i påsen. Påsen var snart helt och hållet ifrågasatt, men ingen slutade ifrågasätta som sagt, så att dess ytskikt snart slutade vara helt och hålet tog plats och blev bara större och större, tog plast ur sin omgivning som var påsens ytskikt som var plast, det var en plastpåse. Nu när ifrågasatsen rann ut ur påsen började man sakta tycka att det var äckligt men man kunde bara inte sluta, ingen kom ens längre ihåg att man börjat och då fanns det ju ingen mening i att sluta och om det inte fanns någon mening fanns det ju inte heller något slut på meningen utan bara en mängd ord, bisatser, kommatecken som bara rann på utan mening: ifrågasatser som flödade ur en växande hålighet (The Vexing Holiness), men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m., men ingen mening ens om marängen smakade lika trolig som fantomsommarängens maka, delikat rolig, som fan, t.o.m.
Categories
Raquabaizareh
Svansarnas ansvar
Vi hade svansar hade vi
mellan torsdag och fredag och allra helst i tomrummet däremellan
Hela svansarna rymdes ju där
det rymdes faktiskt lite varstans denna hejsankväll
från fängelser, hängslen, gömslen
ljumskar tror jag också fan jag läste efteråt
det blev först en stor grej av hela grejen
men den rymdes också
Det blev sådär den där gången att det inte spelade roll hur stort något var
allt fick plats
Man tog mord till sig
man: vårdade vådaskjutna språk
som: hade samlats på gatorna
drivit runt, skrikande, fan hotande
tjafsande upp i din hörighet
tills du fick nog, för det fick du väl har jag för mig?
Med svansarna kittlades gatorna ganska rena
ingenting i hela världen var längre som det snart skulle bli
och nu, ambulansen var slutsåld
Alla skrek “tack” helt jävla öronbedårande
det var då jag mötte dig
där i jublande folkmassa
du var som du brukade, till och med där den där första gången
Sedan dess har jag alltid lämnat din sida
Alltid.
Varenda jävla gång din jävla fittknullcphora.
Med svansarna byggde vi sen svansarvagnar
körde fucking över allt motstånd som en liten rullbar kudde på en pyttemadrass.
※※※
Rörelser i dimman
Vad är det där som studsar
Som har krumbuktisk energi
I mäkta ohållbar regi?
En samling döda strutsar?
Som fastnat i sitt sista fall
Och om och om och om igen
Upprepar denna trista mall
Om det kan vara pitepalt?
Nej hördu, min vän Damien,
Det är för kallt.
※※※
Identitetrapak
Boken skriver inte sig själv
Maten lagar inte sig själv
Huset bygger inte sig själv
Tvätten hänger inte sig själv
Röven torkar inte sig själv
Jag är inte mig själv
※※※
Ogooglat
Jag föddes,
resten är en efterkonstruktion.
Jag käftades med en trafiksignal,
men den visste mer än jag.
※※※
Palindrom 58
Mongobrutala turbognom
※※※
Rytmen i Maria material
Rytmen i rytmen i.
Denna poetik erfarenheter, Henryk
eller Pevsners volymens vridning.
I Maria material, i
kedjor eller den geometriska.
Konstruktivisternas verk och tänkande
civilisationens idoler, funktioner. Maria
element. Ibland skydd mot.
De är, attackerar inte
strängar som framför oss.
Och när ursprung i
rytmerna i trianglarna, cirklarna
allt detta de goda
I vår dekorativ och
Det är ju fortfarande bara några månader sedan vi fick höra talas om detta banbrytande band, denna tidigare helt okända svenska moll-och-durkraft, och många är de som fortfarande inte fått sig nyset om dem, så jag tänkte nu här sprida vidare ordet och faktiskt posta hela deras diskografi, inklusive exklusiva bilder på skivomslagen. Ska även ge en kort historik och biografi, den kommer här:
På grund av den hårda svenska isoleringen och utstötandet av Gotland under nästan hela 1800-talet, och fram till tidigt 1900-tal (vilket, om man ser förbi den officiella förklaringen, verkar ha berott på att Sverige var ett fattigt, smutsigt och jävligt land under denna tid, och man orkade till slut inte med att lyssna på gotlänningarnas glada dialekt, vilken skar likt livligt gurglande bebisjoller i en döende diktators håriga hörselgångar), skapades på denna urminnes ö en helt separat kultur, där man sökte efter annat att lyssna och tro på än statsministrar och bondepraktikor. Man byggde så av sina raukar en Stonehenge-liknande formation, ett sorts tempel, på ett fält mitt på ön, och genom sina musikaliska ceremonier varje veckoslut lyckades man till slut, runt början av 1900-talet, få kontakt med svävande idémoln som ännu inte skulle användas på länge, på mer än ett halvt sekel faktiskt.
Man fick kontakt med krautrockens födelse. Invånarna fick nu visuella och ljudliga visioner av konstiga platta stränginstrument, långhåriga skäggiga människor i mörka tyska efterkrigsstäder, och svarta magiska cirklar med ljud i, inuti dekorerade kvadratiska pappersfickor. Man började nu försöka konstruera replikor av dessa ting, förhäxade av de visionära bilderna och ljuden av Faust, Neu!, Amon Düül, Can och Cluster, som fastnaglat sig i deras svikna sinnen.
Till slut hade man, med hjälp av den blixtrande naturkraften i raukarna, lyckats bygga egna versioner av elgitarrer, förstärkare, trumset, analogsyntar och näsflöjter, till denna deras egna helt geniala version av denna musik, en sorts unik genre som en recensentkollega nyligen dubbade “raukrock”. Man skapade bandet Ekivok, som fungerade likt ett skapande kollektiv för öns musikmagiker. Man lyckades till och med etsa in det skapade ljudet med hjälp av små små raukflisor in i gotlandsrussens skinn, medan de var på sommarbete. Skinnet garvades sedan, och härdades till hårda runda skivor som man placerade i heliga dekorerade pappersfickor, att spela upp i hastigheten 33 1/3 varv per minut vid de sakrala ceremonierna.
I kaoset runt och efter första världskriget glömdes Gotlandsisoleringen bort av svenska staten, alla var ändå glada swingpjattar nu, Gotlandstungan var förlåten, och ända tills för några månader sedan, då dessa mystiska hårda och spiralspårade läderskivor plötsligt hittades i en gammal stenstuga ute på ett gotländskt fält, hade alla utom några få av de äldsta (vilka nu intervjuats för att få reda på denna osannolika historia) helt glömt bort denna helt bortglömda del av Sveriges kulturhistoria.
Så, varsågoda, Ekivoks hela diskografi:
Ekivok – s/t (1908)
1 De snyftande mynningarna (18:41)
2 Hudfadern (2:25)
3 Kung Kloss möter Örongloben (4:30)
4 Feotap Gauntimum (8:42)
5 Ljusets fastighet (9:59)
Ekivok – Kranemas (1910)
1 Kranemas (23:02)
2 Den omjöliga degens dag (0:45)
3 Falskslafs (2:05)
4 Myskoxe, myskoxe, vektorisera oss ekorrsaft! (2:04)
5 Knivpolka (3:11)
6 Farstubarnet slumrar (0:21)
7 När jag tar dig i mina armar lossnar dom (2:51)
8 Gösta Panique (3:10)
9 Egypten är ett land där man stansar mango (1:10)
10 Apparatus teatral (8:37)
11 Gelatinamerika (2:38)
Ekivok – Kranemas 2 (1913)
1 Hosta mig polyper, baby (3:33)
2 Månljud öfver Bottenhavet (0:15)
3 Omomo amamas, mitt monstrum vill kramas (6:12)
4 Midnattsstol (8:50)
5 Hic Fratu 1 (5:40)
6 Hic Fratu 2 (7:34)
7 Kranemas (igen) (13:12)
Categories
En arbetsdag
Handskarna for i stolen, hallen var intagen. Det hade forsat in en människa. Och lägenheten fortsatte vidare efter hallen, som om inte denna människa, Burgos, visste det! Där var det: Köket, som vältrade sig i sin vanliga placering i huset runt en fläkt med vid sidan om denna en fru, en fru till människan, Burgos. Med en taktisk schvung meddelade nu Burgos med munnen:
— Hej älskling.
— Hej hej.
— Det var jobbigt i vinden idag. Många lösa föremål. Man hörde knappt när vi skrek åt varann. Jag skrek, eller undrade lite milt, om Hemgor kunde vakta min kaffekropp medan jag dansade, vilket vi ju egentligen inte får göra på jobbet, men alla chefer var ju fastsaftade i vinden nästan hela arbetspasset och alla, från den minsta till den minst största anställda, mest bara smålog lite smakrikt.
Categories
Glesbygdens tvehjärtade älgko
Det var en komplett dag han hade haft. Georg Andersson hette han, även om det inte verkar vara viktigt. Han bodde i en liten by i norra Tornedalen, med ett för majoriteten av hans övriga landsmän svåruttalat fornfinskt namn, som visst hade något att göra med den lite halvt obscena formen på sjön i mitten av byn, i en bortglömd men fri eufemistisk tolkning. Han var byns absolut sista bofasta invånare, även om inte heller det verkar vara viktigt.
Brinnande vatten
Det finns en sällsynt vätska
en orädd, färglös vätska
hälld i ett glas, ställt på ett bord
framför en Boråstapet
ser man knappt skillnad
Ingen tror mig när jag säger det
och de frågar säkert inuti
”vad brinner inte du för
istället för vattnet?”
Jag hade då säkert fått lust att skrika
”det är inget vatten!
Varför lyssnar ni inte?”
Det är en vätska,
luktar misstänksamt likt mitt anletessvett,
man kan fylla funktioner med den
upp ända till ytspänningen
se hur det darrar likt Damokles
Förr drack man av vätskan,
smorde in damernas brustna hälar,
som vandrat kring vätskans stränder med tvätten,
i helt onomatomaniskt flödande mängder av vätskan badade man,
tog sig vatten över huvud taget,
men nu,
allt som finns kvar:
Mitt försvinnande brinnande vatten.
Man ser mig igenom det.
Funktionerna kan fyllas.
※※※
Killen knallade
”Tjenare bögis” sa han
KILLEN som knallade
Han var den coolaste killen
han knallade som en minigun
sörplade öl med ansiktet och
rökte knarket med kuken
han öste som satan med moppen
rätt in i sina dataspel som han
varvade med röven medans han sov
ingen undrade någonsin vem han var
för han var KILLEN
※※※
I vrålvandrarens bryggeri
Som man vrålar får man vandra
har de inget för oss andra?
kvällar kvider, lossar tjut
här tar ljuden aldrig slut
andas, förnärmade bryggare
din sömn kommer inte bli tryggare
även du fyllt den med ord eller öl
kvarstår därunder ett sönderfrätt köl
men skaffa ett jobb och bygg dig en plats
hoppa ett tresteg men ta inte sats
häll i din humle, krydda din malt
vet att med skedarna mäter du allt
skedarnas ettriga lugn är vår sak
som verktyg för grävande bringar de smak
häll ingrediensen i tratten
och stå inte måttlös i natten
Categories
Mannen vid stupet
Så jag bestämde mig till slut för att kasta mig utför stupet. Allt var ändå fixat och ordnat. Räkningarna var betalda, gräsmattan var ansad, pudrad och besprutad med after-shave. Skadedjuren i huset var inskopade med en uppvikbar fjällkåsa av plast allihopa, samlade i en isväska och hällda utöver en spegel insmord med klister så att de till slut skulle kunna hitta sig själva och bli självskadedjur. Till syvende och sist hade jag fixat skramlet i datumen, de var smorda nu, förflöt och förlät utan gnissel. I maklig takt tog jag tag i avloppsrensningen, trevande och trevligt skvalp efter skvalp i min löddriga famn, löddrig som blev den av smuts och hår i olika stadier av spiralitet, kanske en eller annan glimrande droppe saliv som överlevt fördunstelsen. Och dessa små glimrande korn av sanning kan användas på rätt sätt om man hittat dörren till sin gemene man, läste jag i mina böcker innan jag gick.
Det blev så att spalten svalt
i väntan på skriftens vift
som drunknat i skrikets vik
till ljudet av stråkens vråk.
Fast där kom ju slaktens vakt
han letade skallens svall
men hittade stridens svid
och fixade skinnets svinn.
Detta unika foto togs från vår forskningsfarkost, SNUS-15*, när vi passerade grannplaneten Nedro-J på väg till ett långväga rutinuppdrag för Galaxmäteriet. Och denna isolerade planet, på vilken ingen jordbo hittills tillåtits landning, har som vi ju vet annars aldrig gjort väsen av sig eller ens skickat ut något objekt utanför sin egna atmosfär, minst av allt en överdimensionerad grön tygsoffa. Vi har helt enkelt bara antagit att de ännu inte lyckats utveckla sin vetenskap och teknik till rymdfärdsstadiet, och länge visste vi inte hur vi skulle kunna förklara det absurda fenomen vi hade fått bevittna. Många var de som vägrade tro på oss, trots föreliggande fotografiska bevis. Det finns ju Photoshop sa vissa, trots att de mycket väl visste att jakten på dess krämiga ettor och nollor för vissa människors giriga rekreationssyften för länge sedan utrotat den absolut sista instansen av hela programsläktet Adobe.
Fotot cirkulerade länge oförklarat i såväl vetenskapliga publikationer som sensationsblaskor innan en viss Dr. Flycht, professor i nedrologi, kunde berätta om relevanta fynd från vår planets intensiva soniska spionage på nedronerna. Universumitetets nedrosonaroskop, eller ”ljudsugen” som den lite sladdrigt brukade kallas, den gigantiska hypertratten som oftast bara kunde suga in ett oförståeligt kaos av nedriska röster och läten, hade nu lyckats snappa upp en hel radiodokumentär från en radio som lämnats på över den nedriga natten, medan de flesta nedrianer sov sin nedrotiska sömn och tystnaden i övrigt var stilla spridd.
Och såhär ordade dokumentärens berättare, i det nedriotiskt ljudande tungomålet:
En gång om livet de lämnar oss alla,
då månmannen börjar bevandra vårt klot,
Systerstyret, det högmajestätiska,
greppar de pentagrammatiska sköldarna,
reflekterar fraktalerna i Nedro Spegel,
det bränsle som lyfter dem ovan
på fartyget Soffa Soffarum.
Därovan de möter ett okrönt orakel,
nämligen tant Astrid Asteroid,
hon låter så Systrarna lösgöra sig
från hela vår kvantiska dödsdimension,
så de kan förvandlas till tankemarsan
som sänker sig över vår värld
och allt som var paj blevo gott.
Vi har på grund av dessa nya uppgifter nu även beslutat att här visa tidigare opublicerade fotografier som togs bara minuter efter den numera välkända bilden här ovan, foton som tydligt visar effekten av dokumentärens beskrivningar, och som vi tidigare inte vågat offentliggöra av rädsla för panik hos mänskligheten, kollaps av vår rådande vetenskapliga tradition, eller helt enkelt än högre nivåer av allmän misstro mot vår verksamhet. Men sanningen måste fram till slut, och följande var den otroliga syn vi den dagen fick iaktta:
Nu återstår bara att se vad detta kommer att ha för betydelse för vår syn på exakt allt som existerar.
* Svenskt Namngivet UniversumSkepp 15.
(klicka bild för större)
Ur ett tryckt och trivsamt möte
jag, kartong, i fåtöljs sköte
vi åtföljs allt i livets bröte
och snart eller hur blev man exempelvis,
vis på exempel, exempelvis detta:
Här hur vi vandrar vår vanliga väg
rakt genom solljusets slamrande hetta
och se hur vi dunsat oss in i ett Hinder
(ett plötsligplacerandets arbetesbord)
som skymmer oss Budskapets veliga tecken
(den skylten med siffror, nåt enstaka ord)
Pilen med Riktning det enda som syns –
jaa ditåt, dit måste vi, där finns ny kartong,
där bortom det svåra, där inunder skuggan
men föga är hjälpen av slit eller sång.
Om bara få vara en låda som Aktas
med lock, blå, få läsa mitt pris –
då hade jag troligen aldrig igen
haft en svår psykologisk kris.
Categories
En pinsam historia
Mannen som lite överentusiastiskt vinkade av Terry på perrongen var inte hans farsa, inte hans brorsa, ingen slags vän, ovän eller någon som tidigare alls medverkat i hans halvtråkiga liv på något sätt. Han visste inte ens vad mannen hette. Ändå upplevde han en inte helt obetydlig dos nedstämdhet medan köttet hans anslöt triceps till axelmuskel för att hysta upp den tunga presentfyllda resväskan i det lilla utrymmet mellan toaletten och nästa vagn, effektivt hindrande den lilla mängd gångtrafik som samtidigt pågick. Man log lite överseende åt varandra innan Terry fortsatte tränga sig fram till korrekt numrerad sits, med väskan som plog klöv han sig fram där mellan stolsraderna mot utnämnd plats i tillvaron de närmsta timmarna. Han var tvungen att använda sig av en ännu större koalition kontinenter i kroppskartan för att lyckas muskla upp väskan på takhyllan, men sedan fick han äntligen sätta sig ner och vila de ilande mössen i armarna.
Fönsterplats. Terry tittade rakt ut igenom det föremål som gett platsen sitt namn och höjda nivå av ostörbarhet. Jodå, mannen stod fortfarande där på perrongen, en bit bort, stirrade med en sökande blick mot tågvagnen, men Terry misstänkte att han nu nog mest bara observerade optiska fenomen, typ reflektioner och refraktioner, i fönstrens yta. Han vinkade ändå lite svajigt och försiktigt inifrån kupén, halvt osynligt vid fönsterkanten, men fick bara väntad icke-respons tillbaka. Han stirrade ner mot stolsryggen framför sig istället, fingrade i färdigbläddrade tidningar och förberedde sig mentalt på att aldrig se mannen igen, trots allt inte tänka på honom, vilket såklart bara ledde till att han gick igenom hela deras möte i huvudet igen.