Marja vågade inte baka bullar längre. Hon brukade göra det ofta förr, hon brukade skicka ett stort paket om halvåret ungefär till Petri, sonen sin, som flyttat ut för länge sen nu. Inte hade han sagt något illa om dem, nej det skulle han aldrig göra. Hon var ju hans mamma. Han hade skojat roligt en gång förra året och sagt så. Hon hade frågat, som vanligt, om de var goda, och han hade svarat som vanligt att jo de var jättegoda, men med tillägget ”fast jag kan ju inte säga annat ändå, du är ju min mamma.” Sen hade han neutraliserat det hela med ett väldans trovärdigt ”Nä, jag skoja ba.” De hade båda skrattat till lite och fortsatt samtalet i vanlighetens tecken.
Categories