Om nu ordet politik, med den kanske mest klassiska definitionen,1se Aristoteles, Politiken, t ex 6.1278b & 9.1280b har att göra med frågan om hur staden eller samhället (polis) behöver ordnas för att kunna nå fram till ett bra liv är det tydligt hur ett officiellt utpekande av ett virus som samhällets primära fokus istället handlar om att basera dess ordning på det som inte är detta goda eller bra liv – på det som istället skiljer ut sig därifrån och blir ett hot mot livet och dess konsistens, såväl enskilt som gemensamt. Med ett ord fungerar detta virus som själva det politiska livets differens, och det är nu direkt utifrån denna punkt de mest övergripande besluten ska tas.
Eller kanske ännu närmare: vad gäller de fält som påverkar oss alla har vi dels politik och så har vi det som inte är politik, till exempel detta virus, denna ’nya influensa’ (som den ju bara hette till en början, enligt de där gamla affischerna som ännu hänger kvar inuti toaletterna), som nu i en helomvändning blivit till den direkta grunden för denna politik. Det är på dessa sätt det hela blir direkt och språkligt jämförbart med vissa omständigheter som pågått hos västvärldens officiella tänkande, i dess så kallade filosofi, under ett par sekel nu. Även här har en avdelning (Nietzsche är en uppenbar tidig figur i dessa kretsar) försökt placera grunden för tänkandet inte det som är och finns, i ’varat’, utan i ’intet’, det som inte är.
Enklare sett handlar det i allmänhet om just en differens, alltså om något annat som kan pekas ut där man kan ha tänkt sig en språklig stabilitet, en definition eller säkerhet. Denna interagerande motsättning mellan differens och identitet har rentav i tusentals år varit något av kärnfrågan inuti den process vi kallar filosofi. Om vi nu överför detta till en kritisk läsning av vår samtid gäller det att lyckas avgöra i vilka fall vi även här egentligen har att göra med rent språkliga kategorier och hur det som pågår runtomkring oss är direkt involverat i dessa språkligheter – här fortsätter alltså utforskandet av epidemikrisens språkliga sidor. Viruset innebär ju också i sig en kategori. Eller: sett på nära håll har virusets existens formats till den centrala punkt där språk och värld (eller ’verklighet’) möts för oss. Men detta gäller i så fall från båda håll.